Med rötterna mot himlen står nu trädet helt själv, tryggheten har ramlat ner och ligger bredvid på marken. Hon klättrar upp och växer upp. Hon är vaken.
bakaför mä
av Susanne Kvarnlöf
Ursprung
Jag försöker bli den jag redan är.
Hon tittade på pusselbitarna hon lagt ut på hennes livsväg, gåtorna hon själv skulle lösa. Hon hämtade upp tårarna som var de enda hon hade kvar, om hur det var. Hon släppte nya när hon såg hur långsam förändring var. Skulden är svår att förvandla med hennes egna trollformler.
Det är en sån enkel historia. Det handlar om ett barn som växer upp till kvinna. Det handlar om det som händer
däremellan,
bakom,
i
och utanför henne.
Hon har alltid vetat vem hon är.
Allt kommer fram till slut.
Vinden gör vårt jobb.
Stor trut
Hade jag
Sa du
Jag skulle
Ta konsekvenserna
Av mitt handlande
men jag tystnade inte
jag bara stängde in det ett tag
fastfrusen i ett kylskåp
där jag hoppades på någon hungrig och varm som kunde öppna dörren
den väntade var jag
“If I say make lunch, you ask how much”, sa han.
Immersion
Tamt vatten kan vara nog så farligt då vi bär vår egen sjö inombords.
Jag har drunknat två gånger, den andra var en följd av den första.
Det har bara handlat om en vilja att kontrollera sin omgivning och sig själv. Båda gångerna.
Det perfekta är sällan intressant.
Täckmantel
Vi blir bra på att dölja det som måste döljas.
Allt kommer fram till slut.
Våren gör vårt jobb.
Prova stoppa en outslagen blomma i knoppningstid.
“Not got enough, not good enough”, sa han.
Jag behöver expandera i en struktur som inte tillåter det.
Vi försökte alla att göra vårt bästa. Ändå var det jag som gick sönder, inte du.
Jag drömde aldrig om en prins som skulle komma och rädda mig, jag förstod tidigt att jag skulle få rädda mig själv.
Små pojkar blir tidigt riktiga män.
Räddningen är väl att jag är en häxa.
Som inte kan avrättas i dag.
Räddningen är väl att jag är en häxa.
Som inte kan avrättas i dag.
50 millimeters avstånd.
Att blotta strupen för en fluga och slå ihjäl ett lejon.
Kör inte bara, gör spår också.
Jag bär på en stor död råtta.
Han tvingar mig att plocka upp den utan handskar för han tycker att jag måste lära mig att göra saker som jag hatar.
Ingenting kan sudda bort orden.
#Me too
#Jag också
En Jupiterblick. Ögon som ser mycket.
Det här är på liv och död.
En sommar skulle min morfar klippa det höga gräset på ängen, han band fast mormor framför gräsklipparen i ett snöre så att hon fick dra. Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt den bilden.
Den som är tydlig följer jag.
Det har visat sig vara farligt.
Jag vill aldrig stå i ljuset, utsidan blir mindre synlig i skuggan.
Memorera
”This will last forever”, sa du.
Du fick rätt. Det försvinner aldrig.
”Don´t ever stop”, sa du.
Jag gjorde aldrig det.
Bara mot dig.
Det var min befrielse.
Jag slutade gå bredvid rädslan och gick mot den.