Min hembygd Offerdal

av Susanne Kvarnlöf

Offerdal är jag.

Men det är inte mitt.

Sann kärlek har inga bojor.

Offerdal är socknen som har format min identitet. Hembygden där jag blir igenkänd och känner igen mig.
Men jag behövde se världen innan jag förstod. Att min värld bara kunde finnas där, mellan sockenskyltarna till Sacrifice Valley. Jag älskar namnet, både på svenska och engelska. Minns att någon tryckte upp kepsar och t-shirts med det engelska namnet när jag var liten. Det kändes som om världen kom och hälsade på i min hembygd. Sen hälsade jag på världen. Offerdal förändrades, jag likaså. Bitarna har fallit på plats, på platsen som är min. Allt blir som det ska, förr eller senare.

Frammaför mä

Rum 1. Hon vilar på de torra rötterna, inkapslad i sig själv. Hon bär på två historier.

Bakaför mä

Rum 2. Hon sitter i trädet som har rötterna mot himlen. Hon är vaken och vågar titta på det hon inte ville se.

Mä klar opp e

Rum 3. Hon hittar roten till allt gott. Och hon vet att något eget börjar slå rot. Hon försöker bli den hon redan är.

Si oppöve å si framöve

Rum 4. Med hjälp från underjorden förvandlar hon den magra jorden till fast mark att vila på. Hemma blir ett ord hon förstår.

Scroll to Top