Vi bär allt inom oss, i samma klänning.

Trådarna i tyget håller oss samman, så vi inte ska gå sönder.
Fläcken som du har skapat är ingrodd och går inte att tvätta bort.

När du sviker, letar vi trösten i oss själva.
Balansgången mellan kärlek och hat är hårfin.

Även om vi har varandra så går vi ensamma på vägen.

Du klämmer dig alltid emellan och sprider din ånga.

Vi får lära att anpassa oss efter dina olika ansikten. 

Ditt klängande är kvävande.

Våra liv blir en upprepning.
Du vill inte släppa taget.

Vi kvinnor bär på samma klänning, genom de tunna trådarna blir vi starka.