Urkraft

av Susanne Kvarnlöf

Likt ett blad i forsen ville jag flyta. Njuta av resan och bara betrakta världen.
Men jag är inte där än. Det finns för mycket att förändra och förlora.

Jag har bara en kamera och en penna som vapen, men i min litenhet är jag stor.


Det handlar om våra resurser.

Det handlar om sjön som fick ett hål i sig , för att vi behövde el. Det handlar om vinden som nu ska fångas. Hur vi tyckte att vi byggde upp landet med hjälp av naturen och där vi inte gett något tillbaka.

Att få resurser gör så att politiker vill stänga en byskola. Hur pengar får styra allt. Där vi försöker rädda en klimatkris genom att skövla skogen. Där landsbygden utmålas som tärande av den urbana normen. Hur orimligt det är att landets resurser fördelas så orättvist.

Hur vår egen urbefolkning inte ryms i vindbruksplaner eller skogsskövling.

Det är här det tar stopp.

Likt ett blad i forsen vill jag flyta. Med vetskapen om att jag har kraften att flytta berg.

Ruralia the revenger

Av Kristina Ernehed

Vattnet, allt börjar med vattnet. Vattnet som ger oss liv, vattnet vi alla består av, vattnet som gör allt till ett, som binder ihop oss.

Vattnet som forsar fram, vårfloden som brister fördämningarna. Vattnet som skoningslöst river med, drar ner och danar om. Vattnet som släcker törst och räddar liv.

Vattnets kraft är livets kraft. Ursprungets kraft. Vattnet är källan.

Det är en kraft Man gjort allt för att stoppa upp, reglera, kontrollera. Man har byggt dammar, Man har tömt forsar. Man har dränkt byar och Man har tagit liv. Man har tagit kraften från dess plats för att göda andra. Allt för att kontrollera kraften. Allt för att stävja den.

Enorma väggar av betong och stål. Spruckna och övergivna löften om blomstrande framtider. Torra älvfåror. Nedlagda BBn. Kraften kan få finnas men inte just här.

Kraften som bara KAN finnas här. Som tålmodigt lånat ut sig i hundra år, som sett vad den kan ge och göra för andra. Som sett att det varit gott.

Som ser att det inte längre är gott. Som känner att den inte längre gör gott. Som känner att den brukas för ändamål den inte resonerar med, att den används för att bryta ned istället för att bygga upp. Destruktivt istället för konstruktivt. Som känner att: Nu.Är.Det.Nog.

Kraften som drar sig tillbaka, stillar sig. Sänker grundvattennivåerna för att se om vi reagerar och följer efter. Ser vilka som märker, vilka som inte bryr sig. Ser vilka som har munnarna fulla av goda ord som aldrig når genom de trånga förkvävda svalgen ned till deras hjärtan. Hjärtan utan kraft, utan kraft att stå emot. Kroppslösa intellekt som guppar omkring utan förankring, utan känslor, utan relation. Förstånd som inte fattar nånting. 

Som ser vilka som känner, som släpper tanken, blundar och går närmre, som anstränger sig för att lyssna. Som bereder ny mark. Som vänder sig om.

Kraften vilar i sin vagga. Forsande, flödande, fullständig i sin ostoppbarhet. Tar ni mig dör ni. Den här gången är det på allvar. Jag har gett det jag kan ge, nu ska vi göra det här tillsammans. Är ni inte med mig hamnar ni under mig.

Sluter ögonen. Ser fundamenten, ser näten, känner kraften. Vilar, samlar in. Kallar på.

Så står vi posterade alignerade med källan. Ögonen fortfarande slutna, blicken vänd inåt, mot varandra. Vi tar varandra i händerna och andas djupt. Fötterna djupt i marken, kropparna böjliga som träd i vinden. Redo för vårfloden som spränger alla regleringar, som dränker allt som står i dess väg. Redo för att ta emot livets kraft. Redo för att bli ett igen.

Serviesgaejsienjaevrie

Det finns en sjö som har ett hål i sig eftersom du ska kunna tända lampan när mörkret kommer. Jag går på botten av sjön i en minneslund på fjället och vet att det är för sent.

Om moder jord var fotografen

Värdefullt vatten.
Sverige skulle blomstra.
Evigt tillstånd.
Forever and ever and ever.
Full gas, det var viktigt för landets utveckling, sa man.
Ingen miljöanpassning, utan bara full gas mot vinst.
När syrran föddes byggdes kraftverket i Olden, alla mina favoritsjöar rinner dit.
Full gas.
Ett blomstrande land.
Naturen bara en resurs. Där människan tillskriver dess värde.
Förtryckt vatten.
Tillbakahållet vatten. Full gas.

Kampen om byskolan

Antalet avgör återigen. Skolan är hjärtat i byn. Politiker är blinda och vill bara se stort. Att se det lilla i det stora är ju hela grejen.

Kampen om vägarna

Av Anna Olofsson Frestadius

De hör vad jag säger
Men ingen hör mitt vrål
De vill jag ska fortsätta kämpa
Jag frågar mig varför då
Han sa Sverige ska bli bättre
Och jag, jag undrar när
Rikedomar strös
Men aldrig någonsin här

Tillsammans ska vi vara starka. I solidaritet.
Ladorna är fulla
Det är tack vare oss. Jag vet.

Jag kommer fortsätta att vråla
Ända tills de hör
Om det så ska ljuda tills dagen då jag dör

Musik: SAGI TWINS

Demokrati

Det går inte leva på fin utsikt.
Så säger de.
Brännässlorna.
Nässlorna har vuxit sig ur naturen och glömt sitt ursprung,
men är redo att göra brännsår i marken.  
Hur ren elen egentligen är,
viskas det bara om i vinden.

Pengar styr, inte tystheten.
Politikerna räds i orkanen, samtidigt som partipiskan viner i vinden.
Brännässlorna tror att de kan förena vindkraft och Sameland.
Det är lika svårt som att titta när man nyser.
Och de fnyser och tror att de kan ta vår tystnad.
Tygla vår kraft genom att brännas.
Men vi är lika fri som vinden.

Jämtlandstaus

Huvudet upp, sträckt rygg, nerborrade fötter i jorden
Förankrad
Kraftfull

Obestridlig och trygg i mina värderingar när det blåser
i ett av världens mest jämlika länder
Tvingas vara dubbelt så stark
för de dubbla felen
samhället säger att jag är:
Kvinna på landsbygd

Kaxås

Försiktiga är insatserna för att stärka landsbygden.
Det pratas mest.
Men sätter man
spaden i marken, i myllan, i byn.
Då kommer ljuset och folk ser platsen.
Tänk om det är så enkelt
att bara lånen blir beviljade
så bygger och renoverar människor gärna här

Oföränderlig

Må du få vara precis som du är.

Tallest girl around
Scroll to Top