Nu har hon förstått vad roten till allt gott är. Gammfolket kom och lyfte upp det ena trädet ovanpå det andra. Hon har växt upp nu och hon förstår att det inte handlar om att bli större, utan sannare. Och hon vet att rötterna hon valde, börjar slå rot.
mä klar opp e
av Susanne Kvarnlöf
Truistisk
Du var så självklar att du kunde göra vad som helst.
Farmor Judith
Din aorta var gjord av glas, den var helt förkalkad. De öppnade och stängde dig på operationsbordet. Sen var du borta. Jag hörde hur tårarna droppade på brorsans kostym under din begravning. Jag bar din gamla bak-kofta. När jag frågade om jag fick den, undrade du vad jag skulle med den. Men det var ju du. Hela du satt i den där koftan. Jag slängde den häromåret, men jag slänger aldrig bort dig.
Jag undrar vad du skulle säga om att jag visar bilden där du står i ditt nattlinne. Du knycklar ihop snytpapperet som om det var livet självt som befann sig i näsduken. Du står där i full blom och jag hör ditt rosslande skratt i mitt huvud. Jag minns hur du alltid satt på diskbänken och åt medan vi andra satt runt matbordet. Du spelade din roll så väl.
Dina tre råd du ofta tjatade om borde fler få höra. ”Akta dig för puder, svartsjuka män och svaga nerver. Du ser, puder täcker igen porerna och svartsjuka män är inget att ha. Och med svaga nerver kommer du ingenstans”, sa du.
Jag tänker på när du skjutsade runt mig i Offerdal innan jag hade eget körkort och jag behövde plåta. Till Stina i Västsjön som sa till oss: ”De kommer aldrig tillbaka de som har gått bort”. Då tänkte jag på när du och farfar skulle dö. Om allt gick naturligt så skulle ni dö före mig. Det gjorde det ju. Du dog först.
– När en av oss dör flyttar jag till Änge.
Sa du alltid till farfar. Så var det bara. Då skulle du lämna gården och flytta till centralorten.
Farfar blev ensam kvar. En gång berättade han för mig hur det kändes att inte få vara den som var först på att dö, av er två. Om hur det var att få bli kvar. Om hur det var att få handla mat och laga mat för första gången i hans liv. Köpa ett paket hamburgare på Ica och bli förvånad. På paketet var det en bild på en hamburgare med bröd och sallad och dressing. Men när han öppnade paketet hemma låg där bara råa hamburgare. Att inte få vara först kan ibland bli så svårt.
Jag hade önskat att du kunde göra ett hack i köksdörren till städskåpet nu. Du skulle liksom förr, ha tagit den vassa kökskniven och helt ogenerat gjort ett tydligt hugg i skåpet och skrivit med spritpenna, Susanne 10 april 2021.
Nu har jag kommit till det här hacket farmor, tror du skulle ha blivit stolt över hur mycket jag har växt. Längd är ju inte allt.
Du hade alltid svar på tal. Som den där gubben som nöp dig i rumpan på Pensionat Rönnögård och du sa; ”Varsågod och stig in, där finns det plats för mer skit”. Eller när du undrade om det växte spindelväv mellan mina ben då jag varit singel länge. Det var du det. Och för de som blir chockad nu, hade jag bara önskat att de med hade fått en liten” Judith-dos”. Hos dig fanns så mycket visdom. Bland annat att skratt hjälper mot allt svårt.
Gudrun.
Hon som besitter hemlig kunskap och känner gudarnas hemlighet
Det är ofta i äldre personer jag funnit trygghet, ärlighet och det oförställda. Det är ögon som förstår. Ni hjälpte mig genom att bara vara er själva. Ni har sett att sorger kommer och stannar, men ni går aldrig sönder.
Undrar om du någonsin tänkte som mig, om att man alltid är någon annans favorit. Det finns alltid någon som älskar en. Du växte upp med en sträng mamma. Jag hade velat fråga dig om historien jag fick höra om henne. Att hon en kall vinterdag öppnade alla fönstren i sovrummet, la din nyfödda lillasyster på sängen för att hon skulle få frysa ihjäl. Det ansåg hon var ett skonsamt sätt att ta ihjäl den lilla, som inte var som de andra. Var det därför du alltid tog hand om syster din?
Du hittade ett sätt att genomleva det mesta och det var nog oftast enklare att skratta bort det olyckliga. Jag hade verkligen önskat att du hade fått ha det som Arne, du minns ju Arne? När alla andra lagt sig stannade han uppe själv och dansade ensam i köket och tackade livet för att han fick leva ännu en dag. Så önskar jag att ditt liv med hade fått vara.
Men du och jag är lika farmor, vi skapade överlevnadsstrategier som gjorde att vi kanske inte dansade- men vi klarade oss.
