a mamma
av Anneli Åsén
Att vara utan dig kunde jag aldrig förstå hur det skulle kännas.
Jag visste att du skulle dö men inte vad döden var.
”En dan jäveln” som du kallade sjukdomen, hade bättre odds. Då hjälpte det inte att du bankade på din egen mage eller gav han ett styggt namn.
”Nu ere bare å följe ma”, sa du och tog mig i handen.
Lågan i dina ögon hade slocknat.
Då förstod jag att du hade släppt taget om livet.
Du var alltid så glad, även om jag visste att du inte var det.
Varför hade jag aldrig tid att prata med dig när du ringde?
Du dansade så lätt på tå.
Du kämpade i det tysta.
Ingen kunde älska mig som du.
Du luktade så mjukt och gott när jag borrade min näsa mot ditt bröst.
A mamma.
